Någonting har hänt med Sverige. Den svenska modellen, som tidigare framhölls inför hela världen med stolthet, är på väg att försvinna, och så har det varit sedan 1990-talet. Man kan dock inte förneka att nedmonteringen av välfärdsstaten i Sverige har accelererat sedan Fredrik Reinfeldt blev statsminister hösten 2006.
Isobel Hadley-Kamptz skriverom detta i Fokus, i artikeln ”Det tysta systemskiftet”: ”
»Det som ju händer är att allt fler i arbetslivet har egna tilläggsförsäkringar ovanför det som vi har skattefinansierat i a-kassan. Det tycker jag i grunden är en bra utveckling.«
Långt in i borgerliga opinionsbildarled höjde folk på ögonbrynen åt Fredrik Reinfeldts ord i tv-debatten i början av maj. Visserligen har socialförsäkringarna blivit mindre generösa på senare år, men själva grundtanken är väl ändå att vi ska ha gemensamt finansierade, breda riskomfördelande försäkringar?
Det var dock inte första gången man anat en omsvängning. I en stor intervju i SvD i höstas fick Reinfeldt frågor om hur de 400 000 som lämnat a-kassan sedan 2006 ska kunna försörja sig om det blir riktig lågkonjunktur:
»Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor.«
Det finns förstås välfärdsstater där familjen tar ett större ansvar för det som vi i Sverige historiskt haft socialförsäkringar eller offentligt betalda tjänster till. Det gäller både att vi här har förskolor snarare än att de flesta kvinnor är hemma med barn eller tar hjälp av mormor eller farmor, och att vi inte sett det som föräldrars primära ansvar att försörja vuxna barn ekonomiskt vid arbetslöshet. Det numera väletablerade begreppet »statsindividualism«, som också regeringen säger sig stå för, handlar just om att svenskar i allmänhet hellre vill ingå i statliga försäkringssystem än vara beroende av familj och släkt. Nu tycktes Fredrik Reinfeldt plötsligt propagera för en helt annan linje.”
Vi som är lyckliga nog att bo i Norge, bör komma ihåg att både Høyre och Fremskrittspartiets ledande politiker de senaste åren har lyft fram Reinfeldts Sverige som ett föredöme. Det är ingen överdrift att påstå att Sverige är på väg från generell välfärd till fattigvård – någonting som vi annars förknippar med länder som USA och Storbritannien.
Jag kallar mig vänster 