Behrang Miri är ute och cyklar

Behrang Miri, konstnärlig ledare vid Kulturhuset i Stockholm, var nyligen i blåsväder då han ville flytta Tintin från barnbiblioteket där, eftersom Tintin skulle vara ”rasistiskt”. Redan då märktes det att Miri inte vet vad han snackar om. Tintin i Kongo är förvisso ett skräckexempel, och det finns massor av intervjuer med Hergé där denna förklarat sig och tagit avstånd från hur han gjorde just denna serien. Jag undrar om Miri har läst Tintin. Jag minns Blå Lotus, som är albumet där Tintin är i Kina – och de vitas uppförande gentemot kineserna skildras inte särskilt sympatiskt, och det verkar inte som om Tintins sympatier finns hos arroganta, nedlåtande och misshandlande västerlänningar.

Nu har han gjort det igen… Behrang Miri har skrivit en krönika där han påstår att ”Emil i Lönneberga kan likväl i dag vara Muhammed i Rosengård eller Sonny från Almgården. Lönneberga var dåtidens småländska miljonprogram. Samma socioekonomiska utanförskap och strukturella diskriminering som i dag påverkar barnen från Rosengård och Almgården påverkade just barnen från Lönneberga på den tiden.”

Har Behrang Miri läst Emil i Lönneberga då, eller sett filmerna? Emils far var en självägande bonde med tjänstefolk, inte någon egendomslös dräng eller industriarbetare, och verkligen inte arbetslös.

Jag tror säkert att Miri har goda avsikter. Men ibland räcker det inte med goda avsikter. Det är en fördel att veta vad man talar om också – och det gör tydligen inte Behrang Miri. Vi antirasister, om nu Behrang Miri försöker göra en insats mot rasismen, behöver bättre vänner än så här.

Uppdatering: Johanna Langhorst skriver i Aftonbladet om vad vi borde tala om, men inte gör. Lite då och då blossar det upp pseudodebatter om påstådd rasism i barnlitteraturen (Tintin, Pippi Långstrumps pappa som var ”negerkung på Kurre-Kurre-duttön”), men den stora debatten om ingrodd svensk rasism lyser med sin frånvaro. Svenskar är ju inte rasister. Vi menar ju väl. Vi föredrar bara att umgås med sådana som ser ut som oss, och talar som oss, och inte folk med konstiga namn eller lustiga brytningar. Sverige har aldrig bett om ursäkt för rasbiologiska institutet på 1920-talet, vi inbillar oss att Sverige inte sysslade med slavhandel, rasism är inte någonting svenskt, liksom. Att Sverige hade kolonier där slavhandel faktiskt pågick – vem hörde någonting om det på historielektionerna i skolan? Jag kan inte minnas att jag någonsin hörde någonting om det. Hörde vi någonting om tvångssteriliseringarna, om hur samer, tornedalingar, romer och finnar behandlats? Inte det nej? Det borde vi tala om, snarare än tramsandet om huruvida Tintin var rasist eller ej.

Annonser

Om Johan R. Sjöberg

Svensk socialist i Oslo.
Det här inlägget postades i bortglömd historia, Emil i Lönneberga, fördomar, finnar, historielöshet, kunskapslöshet, rasbiologiska institutet, rasism/främlingsfientlighet, romer, svensk rasism, Sverige, Sveriges kolonier, tornedalingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s