Vems fel är finanskrisen?

Magnus E. Marsdal, författare till Frp-koden och styrelseledare vid Manifest Analyse, skriver i Manifest Tidsskrift om förståelsen av nu pågående finanskris.

Han citerar Kjartan Fløgstad, som i Klassekampen 2 juni detta år skrev: ”Utan sosialisme i ei eller anna form går kapitalismen under”. Detta tillspetsade påstående knyts till nu pågående, dramatisk ekonomikris i Europa och USA.

För vems fel är krisen? Beror krisen på giriga arbetare och fackföreningar, som levt över sin förmåga och ständigt vill ha större del av samhällskakan? Om man lyssnar på högersidan, inklusive alla deras megafoner i de stora etablerade medierna, så kan man onekligen få intryck av det. Det är bara en sak: det stämmer inte.

Lönernas andel av ekonomin i de rika länderna har minskat sedan 1970-talet. I USA har reallönen för medianlön per timme för manliga arbetare stått stilla sedan dess. Ökad konsumtion, i USA men också i andra västländer, har finansierats med hjälp av lån – kreditkort – eftersom finansbranschen har släppts fri. Och medicinen som skrivs ut i land efter land (Grekland, Portugal, Spanien, Irland, Litauen) är mer av samma politik: överför resurser från arbete till kapital – en politik som uppenbarligen inte fungerar.

Som Marsdal påpekar så påverkar det debatten också i trygga Norge. Han nämner Thorbjørn Jaglands uttalande i Aftenposten 19 juni i år: ”I Latvia har offentlig ansatte gått med på 30 og 40 prosent kutt i lønn, mens Romania godtar 15 prosent kutt. Her hjemme streiker vi for tillegg på 4 prosent. […]Kostnadene i Europa tvinges ned på grunn av økonomisk krise og arbeidsledighet, mens vi fortsetter å øke lønnskostnadene våre. Det skaper en enorm skjevhet, og Norge risikerer å tape konkurranseevne”.

Bäste herr Jagland: för det första så fungerar inte nedskärningspolitiken i Grekland, Spanien och Litauen, och någonting sådant skulle heller inte fungera här. För det andra är det inte solidaritet om arbetarklassen i Norge ger ifrån sig rättigheter för att arbetarklassen i Litauen gjort det. Tvärtemot.

Läs Marsdals artikel här.

På Ivar Johansens blogg gästskriver Jan O. Andersen, facklig ledare i Sosialistisk venstreparti och förhandlingsledare i EL og IT Forbundet om påtvingad medling (tvungen lønnsnemnd) som ett vapen för arbetsköparsidan*, till vilket de får hjälp av Norges rödgröna (!) regering. Han nämner att det nu är tredje gången i år som en laglig strejk har stoppats med påtvingad medling. Han skriver bland annat: ”For tredje gang i årets lønnsoppgjør ble en lovlig streik stanset ved hjelp av tvungen lønnsnemnd og for tredje gang oppfattes dette som en stor seier for arbeidsgiversiden. For en rødgrønn regjering er det problematisk, uansett begrunnelse, at inngripen i en konflikt oppfattes som et håndslag til arbeidsgiversiden. Årsaken er åpenbar. Uten unntak har Rikslønnsnemnda fastsatt resultat i samsvar med arbeidsgivernes syn. Nemnda har ved flere anledninger uttalt at prinsippspørsmål som partene ikke blir enig om ligger utenfor nemnda kompetanse å ta stilling til. Altså, går man til streik for viktige endringer av f.eks pensjonsvilkår og man blir møtt med lønnsnemnd er det rimelig sikkert at man ikke når frem med kravet. Dette gir arbeidsgiverne gode grunner til å håndtere en konflikt slik at regjeringen ”tvinges” til å gripe inn. Bruk av lockout og en restriktiv dispensasjonsbehandling er kjente virkemiddel for å oppnå dette målet”. Jag instämmer med Andersen. Det är minst sagt problematiskt att en ”rödgrön” regering så tydligt ställer sig på arbetsköparnas sida.

Läs Andersens inlägg här.

* Arbetsköpare kallas oftast arbetsgivare, vilket noga räknat är fel. Arbetsköparen ger inte bort någonting: han/hon köper din arbetskraft, för vilken han/hon i regel betalar underpris.

Annonser

Om Johan R. Sjöberg

Svensk socialist i Oslo.
Det här inlägget postades i arbetarklassen, arbetsköpare, EL og IT Forbundet, finanskrisen, Grekland, höger, ideologisk debatt, Irland, Ivar Johansen, kapitalmakt, Kjartan Fløgstad, klassamhälle, Litauen, Magnus Engen Marsdal, Norge, Portugal, race to the bottom, Regeringen Stoltenberg II, socialism, solidaritet, storkapitalet, SV, Thorbjørn Jagland, USA, välfärd, vänster. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s