Ett samhälle präglat av innanförskap och nyfikenhet

Många talar om tolerans, och begreppet missbrukas på flera sätt. För det första är tolerans ett missförstått begrepp: tolerans är inte samma sak som gillande. Man kan tolerera andras åsikter och handlingar, utan att behöva gilla dem. Jag vill till exempel inte förbjuda folk från att rösta på, eller aktivera sig i, Moderaterna eller Fremskrittspartiet. Men jag gillar det inte, och det är i sig själv inte intolerant av mig. Det är när jag ropar på förbud som jag är intolerant.

För mig räcker följaktligen inte begreppet tolerans för att beskriva det samhälle jag önskar mig. Jag vill ha tolerans, men jag vill ha så mycket mer. Bland annat vill jag att det skall finnas ett innanförskap – att människor skall inkluderas i samhället, och att samhället skall präglas av nyfikenhet inför människors olikheter (åtminstone fredliga olikheter som inte går ut över andra människor). Jag vill också att samhället skall präglas av kunskap om dessa olikheter, snarare än ”löst tyckande”. Det gör att kunskapslösa och/eller fördomsfulla åsikter gentemot exempelvis etniska och religiösa minoriteter stör mig.

Jag störs också av sådana attityder gentemot oss som är neurologiskt avvikande (jämfört med det neurotypiska flertalet). Precis som den svenska organisationen Organiserade Aspergare är jag anhängare av ett neurodiversitet, det vill säga att jag anser anser ”att neurologiska avvikelser är ett annorlundaskap och del av normal mänsklig variation. Vi anser inte att Aspergers syndrom och andra autismspektrumtillstånd nödvändigtvis enbart är funktionshinder utan tvärtom kan ha mycket positiva sidor också. Det gäller bara att vi får ta vara på de positiva bitarna!” Den som är intresserad av dessa annorlundaheter rekommenderas varmt att läsa här.

Dala-Demokraten har haft ett antal artiklar, i vilka det bland annat hävdats att personer med diagnoser innanför autismspektret (till exempel aspergers syndrom) skulle sakna kreativitet. Detta svarar min avlägsne släkting Anders Pemer på i en artikel i samma tidning. Han säger bland annat ”Jag förstår inte var ifrån Kullander har fått bilden ifrån att de med Aspergers syndrom inte skulle kunna vara kreativ. Det finns inget i kriterierna som motsäger det. Bland oss, världen över, som fått diagnosen Asperger-diagnos ställd saknas sannerligen inte kreativitet” och ”De kommunikativa bristerna finns i förmågan att umgås med ”normalstördas”* villkor, men det handlar inte om ointresse. Det handlar om att vi autistiska orkar hellre med umgänge med vår egen sort mycket bättre”.

Det finns värre exempel. Bloggen Underbara adhd berättar om att en förskolechef som bloggade privat om sin ADHD fick sparken på grund av detta! Det är så långt ifrån det samhälle som jag förespråkar man kan vara. Bland annat berättar bloggen att ”[f]örskolläraren har både ADHD och fibromyalgi och skrev öppet om sina funktionshinder i sin privata blogg. Det upptäckte arbetsgivaren, som under ett utvecklingssamtal gav henne en erinran för det. Bara några dagar senare hölls ett möte med fackliga företrädare från Lärarförbundet där denna skulle diskuteras. Under mötet ska bolaget ha sagt saker som “vem vill lämna sitt barn till en sådan där”.” Det får helt enkelt inte gå till på det sättet.

Därför behövs kunskap, medkänsla och nyfikenhet.

* Normalstörda = Personer som inte befinner sig inom autismspektertillstånd.

 

Annonser

Om Johan R. Sjöberg

Svensk socialist i Oslo.
Det här inlägget postades i ADHD, Anders Pemer, aspergers syndrom, fördomar, innanförskap, intolerans, kunskap, kunskapslöshet, neurodiversitet, Organiserade aspergare, tolerans. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s