Ett annat sätt att tänka

Att vara vänster, och nu talar jag om socialistisk vänster, är att ha ett annat sätt att tänka än det som vi oftast presenteras för på bästa sändningstid i TV och på tidningarnas förstasidor. Att vara vänster är att vara avvikande i dagens mediabrus. Jag minns 1990-talet, och hur den unghöger som jag då tillhörde klagade över socialdemokratins problemformuleringsprivilegium. Det privilegiet har sedan dess rört sig betydligt åt höger. Rättrogna libertarianer (jag brukade vara en sådan) skulle nog invända en hel del och anse att alla partier är mer eller mindre socialdemokratiska fortfarande.

Kanske det. Men då enligt den lite trista logiken att socialdemokratin runt om i Europa har blivit socialliberal, och ibland tycks den inte vara social utan bara liberal. De som känner mig vet hur förtjust jag är i etiketter – jag förbannar etiketterna och sedan klistrar jag dem på mig själv och andra i alla fall. Och varför?

När jag köper en vara, vet jag i regel exakt vad jag vill ha. Jag är nästan besatt av varumärken, vilket nog kan tyckas vara ironiskt för en socialist. Eller i alla fall om vi skall utgå från föreställningen om en socialist. Dock, jag gillar kvalitet och oftast kostar kvalitet. Jag vet exakt vilken sorts ketchup (Heinz) jag skall ha, exakt vilken pasta (Barilla), och så vidare. Etiketten borgar för en viss kvalitet. Det samma gäller politiska/ideologiska etiketter.

Min definition av vänster och höger är denna: om man vill göra samhället mer demokratiskt, mer solidariskt, mer socialistiskt, då är man vänster. Om man vill ha mer marknadslösningar, överföra makt från folkvalda eller från direktdemokrati till bolagsstyrelser, mer ”sin egen lyckas smed”, då är man höger. Defintionen är inte huggen i sten, och kan diskuteras, men det är denna hemmasnickrade definition jag utgår från. Det är mitt sätt att tänka.

Jag tänkte komma med några exempel på vad som i mitt tycke kan få representera åsikter som är ”vänster” enligt min definition.

Birger Schlaug går till attack på det numera uttjatade begreppet utanförskap. Han säger bland annat: ”Tidigare hette det att man skulle ”skapa sysselsättning” så att människor, som om de vore småbarn, måste sysselsättas. Numera heter det ”få fler i arbete”. Och ”är man inte i arbete” tillhör man ”utanförskapet”. Vad är det för synsätt på människor? Som om livet bestod av lönearbete, och allt liv därutanför utgörs av utanförskap.” Schlaug har helt rätt i det han skriver. Den politiska debatten är så besatt av att alla skall arbeta åtta timmar per dag, att den som inte arbetar uppfattar sig, och uppfattas, som misslyckad. Det behöver inte sägas högt, misstänkliggörandet av ”folk som inte jobbar” känns på kroppen för dessa – för oss. Jag hälsar en diskussion om ett annat perspektiv välkommen.

Här i Norge har en exkommunist, Bård Larsen (numera verksam vid högertankesmedjan Civita), och Morten Kinander, försökt sig på att skapa ideologisk debatt genom att utmåla mitt parti, Rødt, som vänsterfascistiskt. De får svar på tal av Bjørnar Moxnes, partiledare för samma parti, i hans beskrivning av vad ett socialistisk folkstyre kan innebära. Han tar avstånd från sovjetsystemet, och vilket är viktigare, så skriver han: ”Spørsmålet en demokrat bør stille seg i dag, er ikke hva man skal mene om Sovjetunionen, men dette: Er demokrati mulig så lenge de viktigste ressursene styres eneveldig av private særinteresser?” Och det, kära läsare, är exakt mitt perspektiv: makten måste överföras från de få till de många. Jag talar inte om att de många skall representeras av en självutnämnd elit, vilket också Moxnes förklarar: ”Mest mulig demokrati og økonomisk utjevning oppnås ikke ved maktkonsentrasjon hos en selvutnevnt kommunistisk elite. Politisk frihet er ikke bare ønskelig for et sosialistisk samfunn, men en forutsetning: Skal sosialismen være «arbeiderklassens stat» må den være flertallets stat, det vil si et mest mulig demokratisk samfunn, og demokrati er umulig uten politisk frihet.”

Ett mycket viktigt perspektiv är klassperspektivet. Vi lever i ett klassamhälle, och det påverkar våra liv i mycket hög grad: våra utbildningsval, våra yrkesval, våra inkomster, vad vi röstar på, var vi bor, vad vi äter, och mycket annat påverkas av detta. Detta perspektiv kommer sällan fram på förstasidorna, men det har blivit lite bättre, i alla fall i svensk media, då Aftonbladet har haft artikelserier om klass, och också svensk radio (P3?) har haft radioprogram om detta. Hur danska väljare påverkas av sin klasstillhörighet analyseras av Annick Prieur och Jakob Skjøtt-Larsen, verksamma vid Aalborg universitet i Danmark, i denna artikel, bland annat publicerad i Manifest Tidsskrift. Där står bland annat: ”[…] klassespørgsmålet rent faktisk stadig har en væsentlig betydning både i stemmeboksen og i alle de andre små og store valg, vi gør i hverdagen. Blot ser de væsentligste sociale skel i dag lidt anderledes ud end de gjorde i det moderne industrisamfund”.

Detta är några exempel på vad jag vill kalla vänsterperspektiv: synen på arbete som mål eller medel, synen på folkstyre eller kapitalstyre, och synen på klassamhället.

Annonser

Om Johan R. Sjöberg

Svensk socialist i Oslo.
Det här inlägget postades i arbetets mening, Birger Schlaug, Bjørnar Moxnes, Danmark, demokrati, höger, ideologisk debatt, klassamhälle, Norge, Rødt, socialism, Sverige, vänster. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s